Rocketen i mitt liv. del 2                                                                                            

Blaha! så slutade min historia om Rocketen och blaha börjar fortsättningen med av vissa orsaker. Blaha ett ord med lite förakt i men även ett ord som rimmar på Yamaha. Säg det tyst "Blaha Yamaha", låter inte så dumt eller? Säg BSA bra att ha, inte dumt det heller. Nu kanske ni anar åt vart det lutar, har han gått och skaffat sig en Yamaha han som var så Rocketfrälst.
Jaha, troe't den som vill men så är det och jag har kollat det går att vara medlem i BSA-klubben även om man har en Yamaha. Men kanske det står något i statuterna att man måste vara Rocketfrälst, över 65 år, försökt att skaffa en BSA och vara ägare till en Yamaha Virago XV 535 årsm. 1996.

Efter ett intensivt jagande i några månader och med några kontakter på tänkvärda BSA gav jag upp. Den jag sist pratade med var Gunnar i Gränna som sålt och bara väntade på pengarna. Nu gav jag definitivt upp och goda råd blev dyra. Det hastade ju snabbt mot en vår och inte en vår till utan MC. Har man som jag i 40 år varje vår haft känslan som varje MC-åkare har när våren kommer, då förstår ni vad jag lidit några veckor varje vår utan MC. Jag ringde till Oves Motor i Olofström och fick prata med Egon, en sympatisk och trevlig kille. På nätterna provåkte jag många MC och vägde för och emot, veteran, icke veteran, för- och nackdelar. Nu började angenäma drömmar om viken färg jag  skulle ta. Det kändes nu som om drömmarna börjar närma sig verkligheten. Jag visste nu vad jag ville ha, en Virago 535.

Jag ringde Egon och sa, på onsdag morgon den 18 mars hänger jag på låset när ni öppnar. Du är välkommen sa han och förstod säkert att här har jag en given köpare. Beslutet i mitt resonemang med mej själv blev en nyare MC-modell. Man slipper ju att skruva, risken för ras och en spolierad åksommar gjorde att jag hade lätt för att bestämma mej. Jag åkte ner till Oves Motor och träffade Egon. Vi snackade lite, han fick ett telefonsamtal.
Du sa Egon jag har en fin begagnad som gått 284 mil -96:a uttagen -97 och tjejkörd, titta på den medan jag tar telefonsamtalet. Okey sa jag. Direkt när jag såg den förstod jag den och ingen annan. Vi tar ut den sa Egon så får du prova den. Vill Du ha hjälm sa han, behövs inte sa jag. Det blir bara en liten runda på gården och lite utanför. Har man kört med Vegakeeps på 50-talet så klarar man väl en liten provrunda här. Vilken känsla när man slänger över benet och sätter sig till rätta efter alla dessa år utan MC. Man sitter annorlunda upptäcker jag och väldigt bekvämt och hemtamt på något sätt. Den passar mej och sitter som en bra kostym. Tankarna flyger genom huvudet, vad har jag nu gett mej in på. Alla hemma vad skall dom säga, grannarna och släkten, klarar man detta. Bekvämt startar jag genom att trycka på en knapp. Motorn mullrar lite japanskt som min Toyota Corolla -88 16 V tycker jag. Ett bekant ljud på något sätt.

Lyckokänslan stiger när jag drar in kopplingshandtaget, släpper sakta och ger lite gas och den rullar framåt. Vilken ballans och vibrationsfri, tyst och inget kedjerassel här tack vare kardandriften och vilka bromsar, mjukt o fint. Lyckokänslan är nu fullkomlig, det känns nästan som när min yngsta dotter Caroline föddes för tjugo år sedan. När den lilla provrundan är slut tänker jag, MC-tokig alltid MC-tokig. Det kändes skönt att allting satt kvar i ryggraden sen förr. Men grabbar vilken utveckling på 40 år, prova själva om ni inte har gjort det. Får ni chansen då kanske ni lättare förstår varför jag än en gång sviker Rocketen i mitt liv. Nu återstod bara att prova ut lite skinnkläder, jacka, byxor, hjälm och glasögon och bestämma leveransdatum.

När jag kom hem från Oves Motor var jag tvungen att åka ut till sommarstugan för att på vinden leta upp stövlar, njurbälte, kraghandskarna från förr. Jag började med att prova njurbältet. Det kunde man glömma, till det var man tvungen att ha en getingmidja, har man varit så smal tänkte jag. Kraghandskarna då, nix torra som fnöske. Dom skall få en nostalgisk hedersplats inom glas och ram. Stövlarna letades fram och si där fanns stort hopp. Lite oputsade men ser för övrigt ut att vara intakta. Jag putsar upp dom och provar, det finns kvar lite av det där knarret sen förr som besvärade mej en gång på 50-talet i salarna på Kalmar slott. Folk vände sig om och tittade. Jag sade till mina kompisar att dom är betalda med fem kronor, kanske vad det för lite?
Det är därför dom knarrar, men kvalité var det i kronostövlarna det är nu bevisat.
Nu står dom nyputsade och blanka i väntan på att få komma ut och sparka i ettan och få känna vinddraget åter efter 40 år i vila. Härom morgonen innan jag vaknade, åkte jag över Ölandsbron på MC vilken känsla. Jag tänker mej nu när den andra bron blir färdig. Ni förstår säkert vilken bro jag syftar på, det kommer att bli en upplevelse när man lätt kan susa ner till Danmark eller Holland på våren och lukta på alla tusentals utslagna tulpaner. När jag i ICA-lunden träffar på en bekant polis sa jag vilket fint vårväder, riktigt MC-väder. Jag såg hur han lyste till och rappt sa han, har du köpt? Jag drog lite på svaret, nja jag väntar bara på leverans. Vad Du läskar mej sa han, vad blev det? En Yamaha Virago 535 mellanglidare. Oh! sa han precis en sån som jag vill ha, jag såg den på Oves Motor. Kom bort och visa den så fort Du får hem den. Du jag förstår dej sa han, jag känner som Du varje vår. Jag väntar på rörmokaren, pannan har rasat så jag får väl vänta till nästa vår. I morgon ringer jag polisen, så jag får läska honom lite.

Nu väntar jag med spänning på leveransen som sker torsdagen den 26 mars  kl. 11.00 av min Yamaha Virago 535:a. Det blev ingen mer "Rocket i mitt liv" det blev blaha en Yamaha. Mina senaste drömmars mål närmar sig nu att bli uppfyllda och verklighet. Jag kan nu intyga att allt blev precis som jag drömt om, även färden över Ölandsbron med hustrun Madeleine på bönpallen. Hon var inte med i drömmen men i verkligheten och det gladde mej. Vi åkte till Galne Gunnar, shoppade och åt Ölandskroppkakor. Men det hade jag inte ju inte drömt om. Verkligheten har överträffat drömmen.

                                                                         Länk till min Yamaha Virago 535

Nu kan ni läsa historien om hur Rocketen är återfunnen och renoverad och att den fått förstapris på Elmiamässan i Jönköping. Klicka här!

))))Tillbaka till Meny