Uppdat 2017-10-13   Några av "Stauns" gamla original.          

    Min tanke med denna sida är att försöka beskriva och minnas de original som fanns i Karlskrona under de år jag växte upp i staun på 40-50 & 60-talet. Personerna jag minns var lite av särlingar och hade sina egenheter som gav dem ett namn som man  förknippar med deras sätt att vara. Jag kanske inte minns alla men några har jag ett starkt minne av. Av alla dessa original som jag minns särskilt väl var Dollarprinsessan.  Jag har minne av att hon bodde på Vallgatan eller möjligen Ugglas gränd. Hon var färgstark och använde rött kräppapper att färga sina kinder med. Det fanns nog flera damer i Karlskrona som använde denna metod tror jag. Ett annat original var Kalle Mässing som drog fingerkrok med kroken som sitter i väggen på Klockstapeln, på den sidan som vätter mot Sjöreserven. Jänke kallades en som alltid gick med öppen kavaj även mitt i vintern, några kallade honom även för Kalle bröstare på grund av detta med den öppna kavajen. Han led av någon sorts sjukdom så han kunde inte ha några kläder på kroppen. Det finns ett namn på denna sjukdom (namnet får man googla på). Några av originalen bodde på fattigvården som låg på Strandgården där för övrigt min morbror Sören Bark var vaktmästare. Där såg jag för första gången Helan & Halvan, två figurer som när de var ute och gick hade ett avstånd på ca 5-6 meter ifrån varandra och förde samtal med varandra på originella detta sätt. Den långe utav dom gick alltid sist och var försedd med ett otroligt minne och han skrev aldrig upp vad dom skulle handla till de som var intagna på fattigvården. De sista gångerna jag såg dessa 2 var när de blivit flyttade till Ekliden och gick och handlade i Magnussons Speceriaffär på Ekeberg. Jag bodde själv på Ekeberg då och jag vet att Magnusson sa till mej, "att dom har aldrig någon lapp med sig" på vad de ska handla som skickningabud. Ett annat original var Mammas gosse med ett långt och gråaktigt hårsvall. Han bodde i den första masonitstugan på Dragsö vid Killingaviken där nu KSS ligger. Han hade en lägenhet i stan också, men jag vet inte riktigt var någonstans.

 En annan person som också var ett original var Kalle fjäder. Här samtalar han med Wille P och det handlar så klart om fiske. Han höll mest till vid brohålan med sina metspö och ropade man "Kalle fjäder" så la han ifrån sig spöna och skulle ibland försöka få tag i den som ropade. Men vad jag vet så lyckades han aldrig med det. Nästa man som jag räknar som orignal var Hjonen eller Edvin som var hans rätta namn. Man skrek efter honom för att det var kul att reta honom. Men han var rätt snäll och han bommade ofta pengar även när han inte var utan. Han var rädd för polisen och bar han sig dumt åt var det bara säga, " jag hämtar polisen" så blev han lugn. Hans tillhåll var omkring Ritz och Coopmans Backe och det var ofta där man träffade på honom och kunde ropa Hjonen eller Edvin och sedan gömma sig. Han blev retad över att han aldrig såg vem som ropade. Edvin gillade uniformer och han sa att han gick och väntade på inkallelseordern och att han då skulle få en uniform. En annan märklig människa eller person var William Håkansson som bodde på Långö. Det var han med bibeln och den höga rösten. På mitt foto här nedan ser ni när han protesterar mot Konfirmationen utanför Kungsmarkskyrkan år 1976. Här är Håkansson med sin bibeln i högsta hugg och protesterade högljudd mot konfirmationen och vaktmästaren fick här gripa in som synes och gjorde några försök att få iväg honom.

 Det var många gånger som polisen tog hand om Wiliam Håkansson och körde iväg med honom och släppte av honom på en lugnare plats där han inte kunde störa så mycket och på samman sätt med sin agitoriska stämma. Foto:Torsten Nordin

En som inte störde mycket var Gubben med fiollådan (Svensson). Han gick och tittade upp mot hustaken, mätte och syftade. Tidigare i sitt liv hade han varit verkmästare på någon firma i Olofström och även haft ett jobb av något slag på LM när han kom hit till stan. Det sägs att det slog över för honom när hans fru stack. Han var en allvetare och frågade man honom t.ex. om något material, så förklarade han vad det bestod av och även den kemiska beteckningarna på materialet kunde han. Det hände att han ibland spelade en låt på fiolen, då som gatumusikant på Ronnebygatan oftast vid Siriuspalatset. Det hände väl någon gång att polisen kom och sa till om att här får du inte spela.

Jag vet inte om jag ska nämna "Äggapersson" som ett original men originell var han denne man. Han hängde ut sina lakan på gården och piskade dom för att få bort lopporna och året var 1943. En historia där den tidigare nämnde Kalle Mässing var inblandat utspelade sig givetvis på Stortoget där Äggapersson av namnet stod och sålde ägg. Kalle Mässing kom fram till Persson där han stod och sa att han skulle ha ett tjog ägg. Kan du hålla upp förklädet så ska jag räkna upp dom. Persson höll upp inte ont anande vad Kalle Mässing tänk sig att spela för spratt. Jaha, sa Kalle det var tjugo ägg det, sen böjde han sig ner och öppnade gylfen på Äggaperson och där stod han med sina 20 ägg i förklädet tills någon kom och hjälpte honom att plocka tillbaka äggen. Min teori om denna historia är att det var väl efter den som han fick sitt namn "Äggapersson". En annan historia om Persson var när en dam kom fram till honom vid sitt stånd med sina ägg, potatis, bär och frukter och frågade om äppelsorten, är det Greve Moltke? Nej sa han, det är Persson från Rödeby.

  Foto: Torsten Nordin.
Här sitter August Persson (1885-1974) känd som "Äggapersson" på Stortorget. Fastighetsägare & torghandlare, det han sålde och skördade kom från den egna gården i Flakulla. Det sägs att han cyklade genom skogen in till Karlskrona. Jag vet att en av hans alla fastigheter låg på Teatergatan på Västerudden bl.a.

Nu över till Karlskronas mesta och trevligaste original genom tiderna Wille P (pisseville) eller som en del sa P Wille. Bollis var hans lag. Spelarna och en del sponsorer i detta lag var det som såg till att han blev uppklädd & elegant.

Hans mamma Fru Pettersson kallade dom för "Dubbla sjuan". Hur hon fått sitt extranamn känner jag till. Det fick hon som ung när hon jobbade på Tobaksfabriken i staun och fick Nr:77 som anställningsnummer. Hur Wille fått sitt namn känner jag inte till. Men att han var en stor fotbollsfantast och han höll på Bollis (Karlskrona Bollklubb), det känner jag och många med mig till. När han om söndagarna stod utanför SSD på Landbrogatan och läste och kommenterade de engelska tipsmatcherna fick man sig många goda skratt t.ex. när han läste Mansjester U döh, och Leekester döh, ett kryss döh, faen de hade man inte döh. Vid ett tillfälle hade Wille ramlar omkull och det var några som kom fram till Wille och undrade hur det gick? 2-1 till Bollis döh, sa Wille. Gick man till Vämöparken och tittade mot pokerhjulet, vem stod inte där? om inte Wille så klart. Bankade man lite på hans bröstficka så skramlade det om spelpengarna. Har du vunnit nu igen Wille sa man då. Nä döh, de e' till insattserna döh. Dom döpte om pokerhjulet till Willes hjul. När Wille fyllde 50 år hade fotbollsspelarna i Bollis salat till ett silverfat med hela lagets namnteckningar på. Det blev en uppvaktning med blommor och hurrarrop och lite sång. Laget gick även till Wille när han fyllde 60 med blommor och sång. Folle (Folke Svensson) sotare undrade och frågade Wille, var har du fatet du fick av oss när du fyllde 60? Wille plirade lite med ögonen och sa, döh jag kommer ihåg de döh, jag kommer ihåg de döh. Senare framkom det att fatet hade han sålt på stampen. Man undrar ju lite vem som har fatet nu? Wille hade en benägenhet att kalla de personer han mötte eller stötte på ute på stan för något som var förknippat med deras klädsel eller uniform. De var järnvägarn, postmästaren, kommunalaren om dom hade overall på sig, telegrafarn, sotarn och seganten och det var alltid med döh framför namnet. Ja, Wille fick fram många millitära grader som inte fans i verkligheten i sitt tilltal till de som bar uniform. Vid ett tillfälle stod vi några stycken vid Olles Korvkiosk och killen (Andersson) från Shellmacken kom och skulle köpa korv. Wille dök på han och bommade till en korv och fick en tia. När mackkillen gick tillbaka hade ville köpt sin korv och det blev pengar över som Wille tyckte att han skulle lämna tillbaka. Så Wille ropade efter honom bensinen döh, bensinen döh och viftade med en femma och några mynt. Svar kom från mackkillen behåll dom Wille. Wille stoppade växeln i bröstfickan med kommentaren, dom går till tipset nästa vecka döh, eller pokerhjulet döh, sa Wille. Han hade vid något tillfälle fått en tolva på tipset och vunnit en hel del pengar. Men summan höll han hemlig genom alla år och tog den med sig i graven. Sista tiden i livet tror jag Wille tillbringade på Ekliden och var hans grav är vet jag inte. Men jag gissar att förmodligen ligger han i minneslunden på Karlskrona Kyrkogård inte så långt från platsen där Willes hjul en gång fanns i Vämöparken döh.

<<<Tillbaka