Uppdat. 2018-04-19 Mor Dagny och hennes liv.(* 1909-07-29  d. 2001-12-16)

Ni som inte har läst berättelsen i min självbiografi "Septemberbarn" om min mor, får ta del av den här i ny n.g.t. rev.upplaga. 

Dagny har berättat mycket om sitt liv och många är de händelser jag minns av mamma. Känt är att min mor Dagny var dotter till Knut-Olas Jenny och fyrvaktaren Sven Wilhelm Bark Aspö. Hon föddes på Aspö för att tre månader gammal liggande i en korg seglas över till Utklippan i en Blekingseka. (Därav kom namnet "Utklippianen". Myntat av Björn Swahn om någon undrar).

 Utklippans hus hamn och fyr.

Det var moster Huldas man, Viktor Pettersson som seglade ekan. Viktor Pettersson var Albert Viktorssons far, läs om Albert på min hemsida om Utklippan. Dagnys liv började således med att bo på Utklippan och därifrån flytta till Godnatt och vidare på olika fyrplatser. Detta tror jag gjorde Dagny till den ovanliga mamma och person hon var. Hon berättade ofta om händelser från tiden då hon bodde och besökte olika fyrplatser och om Öland som hon minns mycket väl och berättade mycket om för oss som barn, även som vuxna. Eftersom föräldrarna hade äktenskapsskillnad i feb.1918 flyttade således Dagny år 1921-06-08, tolv år gammal från Godnatt till Häradsskär i Gryts skärgård där Aron Barck *1881-d.1971 en halvbror var fyrbiträde. De flyttade igen till Högby fyr på Öland där halvbrodern Aron blev fyrvaktare.

   Högby fyr. Skolvägen svänger åt vänster. Jag har varit här och gått skolvägen som jag visar här med några foto.

Dagnys skolväg till fyren en bra bit att gå. Inte nådigt att gå höst & vinter.

Sista biten och snart framme.

Inte så långt kvar till Högby fyr.

 Fyren och skolvägen som Dagny pratat så mycket om. Nu är jag här för andra gången, Förra gången vi var här var Dagny med. Då var det konstutställning här och Dagny pratade med konstnären Stephan Lund som hon kännde sen förr. 

Det var ju fint sommarväder när jag & Madde gick Dagnys skolväg. Vi tänkte på stackars Dagny när hon gick denna väg i snöstorm och när vädergudarna inte var nådiga och vinden låg på från havet i viken.  Det var många år sedan Dagny gick här och förmodligen en mycket sämre väg.

Jag är framme vid fyren som synes. Jag har besökt fyrplatsen en gång förut och den gången var Dagny med.

Hon hade en besvärlig skolväg när hon bodde på Högby det kan man förstå när man besökt platsen. Hon slutade skolan 1922. Hon gick fortsättningsskola 1923 på Högby i 6 veckor. Dagny konfirmeras den 27/4 1924. Hur hon i sin berättelse hamnade på Ölands södra udde och Långe Jan är för oss barn ännu okänt det är något i hennes berättelse som haltar. Med allt hon upplevt och allt flyttande hit och dit är det inte konstigt att hon rör ihop alla de olika händelser hon varit med om. Dagny har berättat om hur det var när hon skulle gå till skolan i Ottenby (gick hon där? eller förväxlar hon med Högby) och hur hon trots blåst och höga drivor med snö tog sig till och inte alltid från skolan utan var tvungen att övernatta i Ottenby. Dagny har berättat om att på midsommaraftonen 1926, då 17 år hade hon vevgrammofonen med sig upp i fyren Långe Jan, där hon och hennes kamrat dansade.

Fyren Långe Jan

Fyren nu som stämplat frimärke 2018.
 Utsikt uppifrån fyren.

Hon var 19 år och arbetade på Borgholms lasarett som biträde och tjänstgjorde där när zigenarhövdingen Dimitri Taijkons fru dog. Jag berättar detta för en händelse jag var med om många år senare. Jag var väl 8 år och hade fått åka bak på cykel till Kättilsmåla. Jag fick åka med Reinhold Andersson, byter senare namn till Lyckne. Där var det fest med zigenarläger sång och musik, tombola mm. Jag minns så väl när hövdingen Taijkon fick syn på Dagny och kände igen henne från natten när hon tjänstgjorde på Borgholms lasarett och hans hustru gick bort. Han kom fram och jag tror att det var de största tårar jag någonsin sett rulla nerför en mans kinder. Han kramade om Dagny och grät nästan otröstlig och berättade om hur han på nytt blev påmind om sin frus bortgång den där natten 1928.

Dagny fick sen bo hos sin halvbror Aron i Borgholm, där hon fungerade som hembiträde i flera år under knappa omständigheter. Halvbrodern lade dessutom beslag på de pengar som hennes mor Jenny skickade till henne.

Året var 1931 i nov. Då kom hennes bror Malte och hämtade hem Dagny från halvbrodern i Borgholm. Malte och Dagny cyklade tillsammans från Borgholm till Stubbetorp utanför Karlskrona där då hennes mor bodde. Rätt snart fick Dagny arbete på fattigvården (morbror Sören var vaktman där) och senare på Flottans sjukhus. Hon kunde så småningom öppna en mjölkaffär på Amiralitetsgatan. Där har för övrigt 3 st. sedermera kända Karlskronapojkar jobbat som springpojkar. Dessa var *Gunnar Åkerman, (lackeraren) *Lennart Svensson (crossföraren) samt en bekant badmästare känd för alla som besökt flottans simhall, en profil och ledareför Karlskrona Simsällskap.

In i affären stegade en dag en herre och klagade över att han fått för gamla ägg. Victor Carlsson hette han och var korpral och kock i flottan. Dagnys mjölkaffär gick i konkurs på grund av att hon var alldeles för snäll för att driva en sådan rörelse. Dessutomhade hon svårt att driva in krediterna hon givit. Kom det in någon som hade det fattigt fick de vad de behövde och betalningen var inte så viktig. Detta hände väl allt för ofta och så gick det som det gick. Inte långt därefter gifte sig Dagny & Victor (min far o mor) och livet tog en lyckligare vändning för Dagny. Hon har berättat detaljrikt och alldeles utan sentimentalitet om barndomen och de hårda åren.  - för jag kunde aldrig låta bli att sjunga, säger Dagny. *(Avlidna senare delen av 1990-talet)

Dagny förvärvsarbetade också senare i livet under några år i slutet på -50 & början på 60-talet.                                         
Jag vet att hon jobbade i hemtjänsten under en kort tid. Hon gick hem och såg till några gamlingar i stan och lagade även lite mat åt någon. Senare fick hon jobb på Försvarets Fabrikstvätt vid Ekeberg, nära till jobbet. Hennes arbete var först som s.k. kvällsstjärna och senare en dagtjänst vid en stor mangel. Hon trivdes med sina arbetskamrater och den sociala biten med ett jobb på äldre dagar.  


Två händelser som förvånat mig.                                                                                                                                                                                                                                       
När Dagny och Victor bodde på Nya Skeppsbrogatan kom jag en lördag i mitten på sextiotalet upp till dom för att kolla läget, fika och titta på tipsextra. Redan när jag steg innanför dörren verkade dom lite konstiga och hemlighetsfulla båda två. Jag visste ju att Dagny tippade. Så jag frågade har ni vunnit på tipset? Nja inte hon men jag sa Victor. Hur mycket frågade jag? Sjutusen sa Victor. Hur gick det till undrade jag. Jo, hon sitter ju här med sina tipslappar från måndag till torsdag, så i förra veckan sa jag. Det behöver väl inte ta så lång tid och vara så märkvärdigt med tipset. Försök själv då sa hon. Ja, ta hit en kupong sa Victor. Han skrev snabbt ner en rad. Lämna in den när du lämnar in din kupong.
Dagny tänkte det är väl bäst att jag skriver av hans rad och lämnar in ifall han vinner. Victor anförtrodde mig att ja man får väl dela vinsten med henne bara för att hon lämnade in min
kupong. Dagny hörde vad han sa och svarade rappt. Jag skrev av din rad på min kupong när jag lämnade in mitt tips. De va ju bra, då slipper jag dela min vinst med dig sa Victor och skrattade.
Dom berättade sedan hur det var när de på TV såg rätt tipsrad och rättade. Victor sa, jag har vunnit på min rad. Det såg Dagny men sa inget, för hon hade ju den avskrivna vinstraden på sin egen tipskupong.
Detta hade Dagny inte vågat tala om för Victor förrän jag kom upp till dom. Det var därför de var så hemlighetsfulla. Det var konstigt att Dagny kunde hålla inne med sin hemlighet så länge. Nu när dom är borta finns det en del jag undrar över när det gäller min mamma och pappa. Det är väl en naturlig undran som alla har när båda föräldrarna är borta.
När mamma nu är borta tänker jag och minns mycket från tiden dom var i livet. Jag har nu bara alla de roliga och ljusa minnena kvar av föräldrarna och det blev många.

Nästa händelse
Jag minns en morgon när jag plötsligt fick höra Dagnys röst i radion. Hon stod då utanför Källbackens konditori i Lyckeby i direktsändning klockan sju på morgonen och blev intervjuad av Christer Peters. Han hade hämtat upp min mamma i bostaden på Borgmästaregatan och kört ut till Lyckeby. Där fick han henne att sjunga ett par sånger  a capell'a, inte dåligt i arla morgonstunden. Att rösten var såklar och fin vid denna tidpunkt har alltid förundrat mig.


 - Men var är det som inte har förundrat mig när det gäller min mor Dagny, denna "Utklippian" och fyrvaktardotter.

 

 Ett kort som Dagny skickat.

 

 

   foto: Madde

 Foto från Dagnys 90-årsdag                       Här är Vivi & Caroline med när vi hälsar på Dagny

 

De sista 3 1/2 åren i livet bodde Dagny på ett fint äldreboende som heter Ljungskär och beläget på Gullberna.
2001-12-16 Dagny lämnade oss hastigt och hon fick somna in lugnt och stilla.

 

I Arontorp där blommar en Ros. Jag far min kos. Från rosorna på strand.
Jag är en öländsk lättmatros, och havet är mitt land.

E-A Karlfeldt.

 

En dikt som Caroline har skrivit till sin farmor.

 Caroline & farmor Dagny

 

Till minne av farmor Dagny.
Du stjärna på himmelen vandrar.
Du stjärna som faller i öst...
Du stjärna som en gång har slocknat...
Du stjärna som gör ont i mitt bröst...
Vi alla en gång skall vandra...
Vi alla en gång skall falla...
Vi alla en gång skall mötas någonstans...
Där borta i öst.

Caroline

  <<<Tillbaka