del 1 av 2                                                                        
Publicerad i BSA Bladet nr: 1 Mars 1998.

(Reviderat med 3 nya foto 2014-03-07)

  BSA 650 cc.  Regnr: K1846
En upplevelse som sitter tydligt i mitt minne.

På femtiotalet (köpt 6/5-57) ägde jag en Road Rocket av 1955 årsmodell som jag i början på 90-talet längtade efter och drömde om. Jag vet inte om det då kanske berodde på min ålder, känner mig inte alls gammal på något sätt. För några år sedan drömde jag att Rocketen stod hemma i mitt uteförråd. Morgonen därpå när jag skulle till jobbet tittade jag förhoppningsfullt in i förrådet för att se om inte "cykeln" stod där trots allt, men nix det var tyvärr en dröm. 

Nu till en händelse från 1958 då jag i veckorna bodde och jobbade i Växjö hos J. Malmqvist & son, beläget mitt emot elvagården (Infanteriet I 11). Jag körde då hem till Karlskrona varje fredag och upp på måndagsmorgnarna igen. Visst hände det att fartdjävulen for i en ibland och att jag körde hem mitt i veckan också. Det var ju inte långt till Karlskrona med en sådan MC.
Måndagarna startade jag oftast vid halvsex från Karlskrona, ibland blev det kanske tio minuter senare och då fick man rulla upp handtaget för fullt. Det var ju fri hastighet på den tiden (1958) så undan gick det och Rocketen fick bekänna färg. Morgondiset låg ibland som slöjor över vägbanan och Rocketen spann och hästkrafterna mullrade. Jag, min Rocket och vägen var i harmoni och jag njöt av fartens tjusning.
En morgon när jag kom till en av de längre rakorna mellan Karlskrona och Växjö, skymtade jag lång borta några svarta prickar. Jag tänkte, "vad fan är nu detta för något"? Jag närmade mig snabbt och prickarna visade sig vara en skock fasaner. Kvickt sträckte jag ut båda benen i försök att träffa någon när jag körde genom flocken. Hyrestanten kunde ju fått laga fasanstek! Men otur eller tur, jag missade och den fina steken flög sin kos.

Nu till den verkliga katastrofen.  Jag hade komptid att ta ut och körde hem tidigare än vanligt denna fredag. Jag körde lugnt från Växjö vid halvettiden och njöt, det var 22 grader varmt. Solen stekte från en klarblå och molnfri himmel den här dagen i början av Juni månad. Jag hade som vanligt mitt skinnställ, jacka och hängselbyxor på mig och mina fina se svarta kronoläderstövlar som min far Victor hade köpt åt mig på Kungliga Flottans förråd på Stumholmen för fem kronor, ibland sålde dom ut militärt överskott. På huvudet hade jag en Vegakeps försedd med BSA-märke och på händerna kraghandskar När jag hade passerat centrum, ökade jag farten mot Karlskrona och njöt av att få köra hem tidigare än vanligt denna dag. Jag körde inte lika hårt nu som då jag kör upp tidiga måndagar. Jag passerade Ingelstad och Nöbbele. Killen, som jag haft följe med ibland, han med Norton Dominatorn bodde där. Linneryd och Korrö passerades. Det var här som fasanerna hade dykt upp.
Nu kom en lång raka innan man var framme i Älmeboda och jag höll ca 90 km. Mitt musiköra sade mej att ljudet från motorn inte lät som det skulle. Jag lade vänster handens fingrar över kopplingshandtaget och vred på huvudet för att höra lite bättre. Ett konstigt visslande ljud hördes, jag sänkte hastigheten en aning och höll väl omkring 70 km när det small till.  "PANG".  

Tjutet av ett tvärlåst bakhjul som på grund av motorhaveri, lämnade ett svart sträck i asfalten på två och en halv meter det glömmer man inte. Då jag vände mej om åkandes på frihjul, kunde jag flukta in en liten oljerand som Rocketen lämnade efter sig. Jag tittade ner på motorn och såg ett svart hål i vänster vevhushalva. Rocketen fick rulla tills den stannade av sig själv. Jag ställde den på stödet, hukade mej ner och såg att vänster vevstake gått av. Den stack ut genom det nyblivna hålet i vevhushalvan.

 Här är platsen för raset men varken det svarta sträcket eller oljeranden finns kvar efter 56 år.

Den reflekterade solvärmen kändes extra mycket och jag kände att det var för varmt med skinnkläder på sig. En bit framför mej till höger skymtade en stuga och en röd liten lada Jag knuffade och rullade Rocketen fram till stugans infart. Där gick en liten gumma och vattnade rabatterna. Jag gick in, förklarade för henne vad som hänt och frågade om det fanns plats för min MC i hennes lada över natten. Jag sa att jag skulle hämta den på lördag morgon. Hon var snäll och lovade att motorcykeln kunde få stå där så länge det behövdes. Huset och den lilla röda boden finns kvar än i dag efter 56 år. Det var i det lilla röda uthuset till hö. som jag fick ställa in MC:n.
Jag ställde in hojen och började mitt liftande hem. Det var varmt och knappast någon trafik och hur långt skulle jag behöva gå i denna värmen? Jag tog av mig och gick i bara kalsonger och läderstövlar. Det var inte lätt att få lift i denna minimala klädsel. Få bilar passerade.
Jag gick nästan till Älmeboda innan en äldre herre stannade och jag fick lift ner till Rävemåla.

 Det var här vid bensinmacken jag steg av efter liften. 
När jag steg av och tackade för skjutsen, hade jag turen att bli igenkänd av en herr Per Fransson. Jag kände honom sedan tidigare, han var på sin fritid försäkringsagent. Jag berättade för honom vad som inträffat och han körde mej ända hem till dörren. På lördagen hämtade jag hem Rocketen med en lätt lastbil som jag fått låna av Kalle Back, en före detta chef och känd bilhandlare, vilken även sålt Rocketen till mej.
Jag slutade jobbet i Växjö (4/7-58) för jag hade inget att köra med och åka tåg passade inte mej så jag sökte mig till Karlskrona och fick jobb på Försvarets Fabrikstvätt (4/7-58) som reparatör. Det passade mig och gav mig möjlighet till att börja projekt lagning av vevhushalva. Jag skaffade fram en bit 5 mm plåt i lättmetall som formades och passades in samt fasades i kanterna till förberedande svetsning. Jag spände upp vevhushalvan på en 10 mm plåt och fyllde upp med gjutsand i hålet som skulle svetsas igen. Jag lade dit den tillpassade plåtbiten som var så stor som en kupad hand. Tände gaslågan, förvärmde en aning och gick därefter rakt på med lågan.
Det var som vanligt när man svetsar lättmetall svårt att se smältan. Men denna dag hade jag flyt (vitsigt) och det gick utan problem. Jag släckte lågan, stängde av de två gastuberna och pustade ut. Vilken nervpress tänkte jag, nu var det bara att vänta tills det svalnat ordentligt. Dagen efter lossade jag vevhushalvan, slipade och polerade den. Den var finare än den andra halvan tyckte jag. Det syntes knappast att den var lagad.
Min mc-mek. *) Albin Lindqvist som även mekat åt Kuno Johansson, trodde att orsaken till
haveriet var ett kärvat vevaxellager och det verkade ju troligt. Jag tänkte då på det visslande ljudet som jag hörde strax innan det small. Vi skickade iväg cylindern till borrning och beställde nya kolvringar, lika bra det när allt ändå var nerplockat. Vi beställde även en ny vevstake och dito lager, vevaxellager samt packningssats, allt från Fleron i Malmö. Jag minns än i dag när vi skruvat färdigt och kickade igång. Med spänning lyssnade vi på motorljudet, oljan cirkulerade som den skulle och allt var OK. Provturen gick bra och femtio försiktiga inkörningsmil låg framför mig. Där bl.a. ingick en tur till motocrosstävlingar i Degeberga. Det var en njutning att efter reparationen åter befinna sig på vägen med min Rocket i ett ypperligt gott skick. Efter reparationen behöll jag Rocketen ett kort tag utan problem. Jag var rädd att den skulle rasa igen så jag sålde den hösten 1958.


För några år sedan (1989) försökte jag spåra den och några av mina andra BSA maskiner.
Genom en bekant på bilregistret fick jag en del adresser till före detta ägare av mina MC. Jag ringde en kille som varit ägare till Rocketen på femtiotalet. Du, sade han spydigt, " om jag haft den kvar skulle Du fått komma hit och tittat på den", men jag var lika dum som Du och sålde den. Han hade spårat den till * Göteborg och fått veta att den blivit ombyggd till chopper. Det sved när jag fick höra detta, ett tråkigt slut för en fin motorcykel som fått vara med om många turer mellan Växjö och Karlskrona. Den fick ju livet åter efter en ovanlig reparation som inte var av denna världen tyckte jag. Men det var ju tack vare mitt gedigna Yrkeskunnande och mitt nya arbete i Karlskrona som min favorit fick komma ut på vägen återigen.

* Jag vet det rätta nu och vem som äger denna MC i dag. Jag har talat med honom i telefon och blivit lovad foto på hur den ser ut i dag, samt en fullständig ägarförteckning. Detta är spännande och Rocketen har levt ett eget liv och kanske jag skriver en bok med dess något ovanliga historia när jag får veta all fakta om denna MC. Det har visat sig i ägarregistret att det är något fel med årtalet på Arne Pettersson. Där står 57 skall givetvis vara 58. Jag är något tveksam till datumet också för det stämmer inte med det datum (12/7) då jag svetsade vä. vevhushalva.

"Förlåt mej. Du käre Rocket" förlåt mej för att jag sålde dig.
Jag svek dig för en gul Hillman Minx Cab med röd skinnklädsel. Blaha!!!


årsm. 1952             
Rocketfrälst Calle
') *1913-05-13.  +2000-12-23.

))))Till del 2